Skoletur til Rogaland

Jag vill börja med att rikta ett stort tack till Lars & Torunn, Mathias & Kristine, Olav & Reidun Irene och framför allt John Peder & Lena för det fina bemötandet vi fått, den goda mat som serverats och för den stora gästfrihet som visats. Vårt största tack riktar vi till Gud som alltid och allestädes är med oss, i alla tider, bra som dåliga.

”Tacka alltid vår Gud och Fader för allt i vår Herre Jesu Kristi namn.” Ef 5:20

Kl. 11:30 på torsdagen gick avfärden där vi först tog ett stopp för att vara med på ett möte i Bakke Bedehus där Martin Fjære talade utifrån psalm 145. Vi blev påminda om att Guds rike är ett rike så fullt av nåd och sanning att det inte finns plats för något mer. I Guds rike finns det inte plats för mig och mitt utan där är det bara han som gäller! Guds rike kom ned till oss människor genom Jesus Kristus, det skedde en gång men gäller för alla fallna släkten. Vi sjöng två sånger på mötet och trots några kvarvarande förkylningar och osäkerheter på stämmor så tog vi oss igenom sångerna. Som tur var så blev sångerna vi sjöng på mötena efter bättre och vi kan konstatera att övning verkligen ger färdighet. Färden gick sedan vidare och för att citera John Peder så fick vi se ”Norges bästa sida… insidan” (det var många tunnlar). Väl hemma hos familjen Samdal så var vi efter vi fått i oss lite mat rejält trötta och det blev en tidig kväll.

 

På fredagen var vi alla lite spända, skulle vi ta oss upp till Preikestolen… Det visade sig att det var en lätt match jämfört med förra veckans bestigande av Gaustatoppen. Ja, vi tog oss alla upp och vi svenskar och finnar var helt tagna av utsikten, men vi kanske blev lite för exalterade och gick lite för nära kanten för John Peders hjärta satt nog i halsgropen ända tills vi hade börjat vår färd neråt igen. Vägen ner gick lättare och undertecknad och Andrine Wallsten försökte hålla Pers takt på vägen ner, men för att slippa sjukhusbesök så såg vi efter ett tag Per försvinna i folkmassan. När vi kom ner satt han och väntade på oss. Vi tog oss sedan tillbaka till Vestre Åmøy och där blev det bland annat fiske i båt och från brygga. Sedan på kvällen samlades vi till en andakt där ordet var fritt och sånger sjöngs. Vi hade på alla sätt en fin dag.

 

Efter en aktiv fredag så fick vi på lördagen lite sovmorgon och efter en otroligt god frukost gav vi oss ut för att hämta in krabbfällorna som sattes ut dagen innan. Lyckan var på vår sida och vi fick med oss hela 16 krabbor upp. Dagen fylldes sedan av varierande aktiviteter då vi bland annat utforskade ön. Senare åkte vi på ett möte där Odd Eivind Stensland talade utifrån Matt 25:14-30 och tog där upp hur talenterna liknas vid evangeliet, frälsningen i Jesus. Att de i liknelsen fick olika många talenter pekar på att människor har olika stor insikt i evangeliet och att många ser eller erfar utvalda delar av Gud. Efter mötet fick vi avnjuta en god kvällsmat innan färden bar av till Vestre Åmøy igen. Väl där så var krabborna tillagade och stod och väntade på bordet. Vi fick en trevlig kväll där vi lärde känna varandra bättre och somnade alla med ett leende på läpparna.

 

På söndagen vaknar vi upp till ännu en dag med strålande sol. Vi som aldrig har varit i Rogaland innan har nu bilden av att det är idel sol och värme där. Kl. 8:45 började sedan resan tillbaka till Bakke Bedehus där vi skulle vara med på mötet och så småningom åka mot Fossnes igen. Martin talade på söndagen utifrån Matt 12:33-37 där fariséerna liknas vid huggormsyngel. Genom att läsa psaltaren 22:7 förstås att Jesus är ställföreträdare för även huggormsyngeln. Det togs även upp att vi i kristna sammanhang lätt distanserar oss från fariséerna och tänker att vi i alla fall inte är som dem. Men många gånger är vi nog som dem, vi säger fina och vackra ord men avsikterna är fula och onda. Endast då Jesus bor i hjärtat kan det bli god frukt. Frälsningens källa, Jesus, är nog för även huggormsyngel. Frälsningens källa, Jesus, är nog för oss skröpliga syndare. Vi får vända oss till Jesus med allt, för han och endast han är frälsningens källa.

Skrivet av Lydia Kero, elev