Den artonde maj, klockan sju på morgonen, begav sig bibelskolan iväg mot Nybro. Dagen innan hade bibelskolan firat en äkta norsk ”syttende mai” med program från morgon till kväll. Därav var det ett trött gäng som satte sig i bilarna. En del av eleverna hade nog somnat redan innan vi kommit fram till Horten (26 km bort). Från Horten tog vi färjan över till Moss och fortsatte färden med bil. Förutom några korta kaffe- och toalettpauser blev det en längre matpaus i Jönköping. Vi åt McDonalds, pizza och asiatiskt. Sedan fortsatte bilresan med sång, lite quiz och mera sömn. Ett tag sov nästan alla utom möjligtvis chauffören. Norrmännen fick också förbereda sig för lägret i Sverige genom att öva på svenska i bilen. Det tyckte de att var ”jättebra”.
Bibelskolan anlände till Johannesgården i Nybro runt kl. 17. Vi blev tilldelade rum och fick en chans att utforska Johannesgården lite grann innan första mötet började. Temat för lägret var ”Den som segrar” och medverkande var Per Bergene Holm, Steinar Guddal, Per Gustafsson, Gunnar Nilsson, Olof Nilsson och Marcus Söderberg. Marcus Söderberg predikade på första mötet över Luk. 21: 25-36. Han tog bl.a upp att Guds rikes dag närmar sig och att vi som kristna måste vaka fram till den dagen. Vi får inte låta våra hjärtan tyngas av det dagliga livets omsorger så att vi inte är beredda den dag vi ska möta Jesus.
Kl. 19: 00 ordnades det kvällsmat och efter det hade Steinar Guddal en predikan över 1 Joh. 5:4-5:
”Ty allt som är fött av Gud besegrar världen, och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro. Vem kan besegra världen utom den som tror att Jesus är Guds Son?”.
Dessa verser blev citerade flera gånger under lägret. Steinar berättade om trons och gärningarnas roller i den kristnes liv. Laggärningar kan inte göra någon rättfärdig, vi blir förklarade rättfärdiga genom tron. Men samtidigt är en tro utan gärningar en död tro som bara tilltalar förståndet, inte hjärtat.
På fredag morgon var det morgonbön och sedan frukost. Det spelades mycket fotboll mellan programpunkterna. Olof Nilson hade en predikan över Joh. 6: 22-36. Han berättade att Gud vill ge oss det eviga livets bröd men vi söker bara världsligt bröd. Vi söker hjälp för våra vardagliga problem hos Gud men kanske går miste om den eviga hjälpen han vill erbjuda oss. Jesus vill att vi ska arbeta för den mat som inte tar slut utan varar och ger evigt liv. Den maten som bara Människosonen kan ge oss.
Efter Olofs predikan så predikade Per Bergene Holm över Matt. 25:1-13. Han berättade om trons kamp och strid. Vi kristna ska kämpa för att komma genom den trånga porten. Skiljelinjen mellan de fem förståndiga och de fem oförståndiga jungfruna går mitt igenom bönehuset. Rädslan att hamna utanför bröllopsfesten driver den troende till Jesus.
”Ingen vinner frem til den evige ro
Som seg ei veldig fremtrenger.
Sjelen den må utstå en kamp for den tro
Hvorav vår salighet henger.
Porten kalles trang og veien heter smal.
Dog kan Herrens nåde åpne himlens sal.
Kjemp da alvorlig, treng fremad med makt,
Om du vil himmerik vinne”
Efter Pers predikan var det middag och sedan kaffemat. Vädret var på topp så stor del av dagen tillbringades utomhus. Kl. 16:00 hade Steinar Guddal en predikan över 1 Joh. 5:4-5 och Rom. 4. Efteråt hade Gunnar Nilsson en predikan över Upp. 20:11-21:8.
”Är vi redo att möta Jesus när han kommer tillbaka?”
Vi finner så mycket ont i vårt hjärta som får oss att undra om vi kommer att få komma till Lammets bröllop. Gunnar tog upp att även den usligaste församlingen av alla församlingar i uppenbarelseboken, Laodicea, fick höra att ”Den som segrar skall få sitta hos mig på min tron”. Även den mest eländiga kan segra. Men det är underförstått att inte alla kommer vinna denna seger. ”Vad gör du under tiden du väntar?”. Det är här, under detta liv, som vi ska svara på inbjudan till bröllopet.
Följande morgon, 08:45, var det morgonbön och sedan frukost. Per Gustafsson hade sedan en predikan över 1 Petr. 1:3-9. Kristus har fött oss till ett arv som aldrig kan förstöras. Ett arv som kommer helt oförtjänt, oberoende av arvatagarens gärningar. Men slavinnan ska inte ärva tillsammans med den fria kvinnan. Den som med hjälp av laggärningar ska förtjäna sitt arv kommer i själva verket förkasta det.
Senare på eftermiddagen ordnades en utflykt. Tre bilar reste iväg till Kalmar slott. Där beskådades gamla kanoner, brunnar och fängelsehålor.
Efteråt begav sig gruppen iväg mot Öland. På Öland kan man hitta många vindmöllor. Vår guide, Gunnar Nilsson, förklarade hur dessa fungerade och vad som är skillnaden mellan den lite äldre stubbkvarnen och holländaren.
Vi stannade även vid Stora Alvaret, ett stäppmarksområde på södra delen av ön. Där kunde man skymta orkidéer och andra unika växter i gräset. Trots namnet på platsen så var turen till Alvaret lättsam och trevlig. På kvällen besökte eleverna familjen Kero. Där blev det pizza och kubbspel!
På söndagen avslutades lägret. Per Bergene Holm hade gudstjänst och Gunnar Nilsson hade avslutningsmöte. Gunnar Nilson avslutade lägret med att önska alla lycka till på resan hem, till Norge men också till himlen. Han påminde oss om att resan hem inte är lätt. Paulus varnade för att rovlystna vargar kommer att dyka upp i fårakläder mitt i församlingen. Men vi har fått en stav att stöda oss på, evangeliet, och en herde som leder oss. Många vargar kommer vilja slita oss från herden. Vi kristna kommer möta många svårigheter i livet. Vi kanske känner att vi inte kan gå hela vägen hem.
”Då får vi väl krypa, det viktigaste är att vi når målet”.
Under lägret blev vi flera gånger påminda om att vägen till himlen är en ständig kamp. Gud ber oss ta på oss den andliga vapenrustningen för att vi går in i en strid. Inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlen (Ef. 6:12). En kamp som utspelar sig i hjärtat. Vi får be att Herden leder oss hem, vad det än må kosta oss.
”Den som segrar ska alltså bli klädd i vita kläder, och jag ska aldrig stryka hans namn ur livets bok utan kännas vid hans namn inför min Far och hans änglar. ” (Upp. 3:5)
Skrevet av Ina Svenfelt, elev 22/23